NBB
Mimerlaven
Kyrkan

Norbergs kommuns stoltheter. Folket var i gruvan 6 dagar i veckan och i kyrkan den 7:e

Utdrag ur Svenska Turistföreningens årsbok 1967

"Från Virsbo går väg nummer 251 upp till Hedemora. På den passerar vi efter en liten stund Engelsberg vid den fagra Åmänningen och gonar oss vid åsynen av så mycket leende natur runtomkring. Här växer både ekar, lindar och almar. Men efter ytterligare en stunds färd kärvar det till sig. Uppåt Norberg och Kärrgruvan möter höga , skogklädda berg och åar, sjöar, ängar, åkrar och betesmarker däremellan.
Vår färd går fram genom bygder som sedan gammalt präglats av bergshantering. Engelsberg, som vi nyss passreade, döljer i verkligheten ett äldre Englikobenning, d v s Englikes hyttegård eller hyttbyggnad. Den för oss tillbaka så långt som till svenskt 1300-tal.

Om bonde och bergsmanskultur från något senare tid vittnar en rad gårdar eller byar inom hela detta område, som från Kolbäcksån sträcker sig upp till det allvarligare landskapet kring Norberg och Svartåns begynnelse. Tänk bara på den underbara Brategården i Bråfors, ännu fylld av arbete och levande människor och ingalunda något"museum", som uppges i en av de broschyrer, som vi fått i vår hand och som uppräknar traktens sevärdheter! Dagens industriella arbetsliv möter oss också i Kärrgruvan, säte för Norbergs gruvförvaltning: som intressenter där bakom skymtar Fagersta, Avesta och andra storföretag i mellersta Sverige.

Fyllda av intrycken söker vi samla oss till en stunds eftertanke och hamnar på värdshuset Engelbrekt i köpingen Norberg, tar in och tär en portion lax - utmärkt förresten - och söker mana fram det förflutna, som utgör bakgrunden till det vi nu har omkring oss.

Vi drar oss då först till minnes, att Norberg faktiskt är det svenska järngruveområde som tidigast nämns i skriftliga källor. Ett praktfullt pergamentsbrev, utfärdat på Adelsö i Mälaren den 29 juli 1303, upplyser oss om att då avstod marsken Torgils Knutsson Norberg och vad han där ägde i järn- och stålberget till kung Birger Magnusson. Behöver det nu innebära att järn dessförinnan inte utvunnits i Sverige eller att Norberg var den trakt i landet där bergsbruk på järn först förekommit? Naturligtvis inte! Men likafullt - alla tecken tyder på att just Norberg var vårt tidigast organiserade järnbergverk, innefattande såväl gruvarbete som hyttverksamhet."


Författare: Kjell Kumlien